Den gripande berättelsen om en glömd tiggare i den viktorianska hamnen

En ömtålig tiggare knäböjer vid kanten av en dimmig viktoriansk hamn, hennes kropp insvept i ruinerna av en gång ädla. Slitna sammet och blekna spetsar hänger på hennes tunna ram, och trasiga smaragdsjuveler klamrar sig fortfarande vid hennes hals och öron. Hennes bleka, smutsade hud och ihåliga kinder talar om hunger, medan hennes smaragdgröna ögon flödar av oförströdd tår, breda och åberopande. Hennes bröst stiger försiktigt under en sliten korsett som en gång var lämp för kunglighet. Den kalla dimman sveper om henne som kedjor, medan spökskepp flyter osedda i fjärran. Hennes närvaro är både ynklig och smärtsamt poetisk.